© 2017 Eliras Art. Proudly created with Wix.com

  • Black Facebook Icon
  • Black Instagram Icon

Kallad

January 12, 2019

Att vara konstnär är ett livskall. På samma sätt är också varje målning såsom en livsresa i miniatyr. I en måleriprocess handlar det mycket om att lyssna på den inre rösten och att sen börja gå i den riktningen. Målet har blivit given i en vision, men vägen dit går ett steg i sänder. Ibland är vägen rak och lätt att gå men då och då viker jag av och kommer fel, då får jag gå tillbaks och börja om på nytt. Ibland går vandringen på en snårig och ojämn smal stig i natten, då får jag stanna upp, vila, lyssna. När jag tillslut når mitt mål då visar det sig många gånger att slutresultatet blev annorlunda emot vad jag sett i början av min vandring, men ändå precis det som bodde i mitt hjärta, bara så mycket bättre.

 

 

För många år sedan mötte jag en kvinna som kom att bli en mycket god vän. Trots stor åldersskillnad så umgicks vi ofta. Ester var konstnären Stig Marns änka. Hennes våning i Uppsala var fylld av Stigs talande målningar. Ester visade och berättade om sin make Stig och hans konstnärskap, och jag älskade att lyssna och begrunda, studera Stigs konst och låta den tala till mig. Dagen kom då det var dags för mig att gå vidare i livet och flytta ifrån staden. Min kära vän Ester gav mig då en reproduktion av en målning, hon hade även skrivit ner en dikt som var speciell för henne och hon sa att hon visste att den skulle betyda mycket för mig också, vilket den verkligen har gjort, både dikten och Stigs målning talade till mitt inre och det var då som jag förstod vad som var mitt framtida kall. Jag skulle måla och skriva.

 

 

 

Målningen berättar för mig om en man som en gång hade axlat sitt kall, han hade varit till glädje för sina medvandrare i hela sitt liv. Men nu var han gammal och trött, han hade fullgjort sitt uppdrag.

 

Sista versen av Harry Blombergs dikt "Pilgrimsvägen" hade Stig markerat den 15 april 1966. Stig avled den 3 maj 1966.

 

" Jag vet att vägen ska bli brant och luften tunn och kall; ju högre väg dess tyngre steg och farligare fall. Allt vad jag äger bär jag med mig, och bördan som jag bär; en fattig pilgrims längtan till den stad som evig är. Och når jag aldrig bergens snö och aldrig stadens port, jag vet dock att jag lugnt skall dö och prisa livet stort, ty den är ej begråtansvärd som stupat vid sin stav, blott den som hörde ropet men som aldrig gav sig av..."

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Utvalda inlägg

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Senaste inlägg

January 12, 2019

December 8, 2018

August 18, 2018

May 10, 2018

December 30, 2017

December 10, 2017

October 14, 2017

October 14, 2017

Please reload

Arkiv
Please reload

Sök efter taggar

I'm busy working on my blog posts. Watch this space!

Please reload

Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square