Hyllning till en hjältinna

I mars 2018 tog min familj ett vackert farväl av en Mor, en Svärmor, en Farmor. Nu ett år senare vill jag dela min dotters hyllningstal till sin Farmor Hildegard.

Gåvan

Bortom molnen

Till en hjältinna

När man tänker på ordet hjälte så har alla en uppfattning om vad det är. För vissa är det en man i en färgglad dräkt i en tidning eller i en film, för andra är det en idrottsman med en mängd pokaler på hyllan. För mig är det du. Du är anledningen till att alla vi är här idag. Vi är inte här idag för att sörja, vi är här för att minnas och glädjas åt den underbara kvinnan du var. Du var en dotter, du var en mamma, du var en mormor, du var en farmor, du var en vän, och du var en hjälte. För 70 år sedan kom du till Sverige, utan familj, utan pengar och utan glädje. Men tack för det. Du var en kvinna med skinn på näsan och du lät aldrig någon säga åt dig vad du skulle göra. Du ville aldrig ha hjälp med något och trots dina skador så blev du nästan förolämpad när någon erbjöd sin hjälp, du klarade ju allt själv. Och det gjorde du verkligen. Jag tackar dig för att du är sån, att du har skinn på näsan och att du aldrig ser något som omöjligt. För att en ung flicka ska klara av att fly från ett Tyskland styrt av nazism så krävs det. För att lämna sin familj bakom sig, för att spendera kalla nätter i baracker medveten om att människor blir skjutna precis utanför, för att ta sig över gränser till en ljusare framtid som såg ut att vara så långt borta. Jag tackar dig för det. Jag tackar dig för ditt mod som tog dig ända hit, bort från det hotande monster som styrde ditt land, bort från krig, död och sorg. Trots alla hinder på vägen så fick du hitta hem, du fick 8 fantastiska barn och dem fick en otroligt fin mamma som älskar dem mer än allt. Du fick fatta beslut som tog hårt på dig, men alla dina barn vet att du älskar dem. Trots så många som 8 barn och alla dessa barnbarn så glömde du aldrig bort en födelsedag. Du hittade nytt liv igen och du gjorde allt du kunde för att visa din tacksamhet till det. Du var sträng, bestämd och kunde höja rösten. Men det fanns ingen med ett så starkt ljus inom sig som du, och när du satt med ditt dragspel så såg man all smärta och sorg rinna av dig, då var det bara du. Inget krig, ingen ensamhet, ingen smärta. Jag tackar dig för din envishet, ditt mod och din ödmjukhet. Jag tackar dig för att du aldrig gav upp, inte ens när ett helt land hade gjort det. Du fick vara med om många tuffa beslut och händelser och trots att du behövde ge upp några av dina barn under en tid på grund av såren efter krigsupplevelser, så har du gett liv till den finaste mannen jag vet. Min pappa. Så tack farmor. Jag älskar dig.

Ida Ragnarsson.