Advent - väntan - ankomst

Många är de passage som livet har fört mig igenom. Ibland har jag blivit kvar, väntande i lång tid på att porten ska öppnas. Med tiden så har ändå alltid nåden och tron tagit mig igenom och vidare till det som jag hoppades på och längtade så mycket efter. Den väntetiden har även varit en lärotid. En ny visshet och erfarenhet har blivit mig given. I efterhand kan jag se att den processen har varit nödvändig, Det handlade om att se och förstå saker om mig själv. Det var just den mognaden som öppnade porten, själva nyckeln till att gå igenom passagen och vidare i livet. Ett uppfyllt hopp och längtan skapar tilltro och mod i själen. Det ger styrka, mer och mer. Tillit att våga vänta i vila utan någon oro och frustration. För djupt där inne lever vissheten att det som Gud har lovat det är Han också mäktig att hålla. Men i Hans tid och på Hans sätt. Så en dag så står jag där åter igen. Vid en port, vid en passage som är stängd för mig. Jag tycker mig skymta gestalten av en väktare som står där. Jag kan höra en vänlig men bestämd röst som säger. Ha tålamod, vänta lite ytterligare i tro och i tillit. Jag tänker att det är nu som jag behöver vara en lyssnare, en sökare. Lyssna efter Hans ord, och söka Hans fullkomliga vilja för mitt liv. Det är nu som jag behöver lyfta min blick högt. Det är nu som jag behöver bedja bönen - Vår Fader, Du som är i himlen. Låt Ditt namn bli helgat. Låt Ditt rike komma. Låt Din vilja ske, på jorden såsom i himlen.

- I Tillitsfull Väntan -