Fri att vara jag

Ja, det är vad sann frihet egentligen innebär. Jag tror att jag är skapad av Gud. Jag tror att det finns en plan och en tanke i Guds hjärta för varje enskild individ redan ifrån fostertiden. Jag tror att Han har lagt ner gåvor, förmågor av olika slag i var och en av Hans skapelse. För att dessa gåvor ska komma till sin fulla potential så behöver jag vara fri. Det finns så många olika typer av bundenhet och fångenskap som kan hindra gåvor från att flöda fritt. En del av oss har fått uppleva trauman, olyckor, djup sorg eller andra svåra upplevelser som sitter som taggar i vårt inre. Detta har blivit en del av livet, personligheten har efterhand blivit präglad av händelser som man inte har lyckats att bearbeta. Men det går att komma loss och bli verkligt fri att vara jag. Jag ska öppna mitt hjärta och berätta min historia för dig. I hela mitt liv så har jag burit på en djup oro och fruktan att det allra värsta skulle ske i olika situationer, sådana som vi alla hamnar i då och då, men för mig kunde det innebära att tankar på katastrof förmörkade mitt sinne. Det fanns en orsak i ett mycket tidigt skede i mitt liv, men den orsaken är något som jag alltid kommer att behålla för mig själv. Som barn hade jag en fin och trygg uppväxt så oron var nog inte så påtaglig då, även om den hela tiden fanns där i bakgrunden av mitt unga liv. Men med åren så fick denna bundenhet konsekvenser, jag gick in i situationer som inte var bra för mig, ständigt sökande efter harmoni. Jag sökte efter friheten som jag så innerligt längtade efter men på helt fel platser. Det fick till följd att oron och fruktan bara växte i mitt liv. Till slut blev den mig övermäktig. Skulle jag klara av att leva vidare då måste jag på något sätt bli fri. Jag insåg att jag inte kunde hjälpa mig själv, ingen psykolog, inte någon fanns som kunde hjälpa mig ut ur denna fruktansvärda fångenskap. Först då, som en allra sista utväg. Kanske Gud ändå kunde och ville hjälpa mig. Tankarna slog rot och tron började växa. Så startade då en process i mitt inre. Jag fick gå igenom en period då lager på lager skalades bort i min själ. Det var smärtsamt att se och att erkänna olika saker som jag hade samlat på mig genom åren. Det var inte lättköpt, det var ett mycket tungt arbete, men i efterhand ser jag att det var helt nödvändigt för att bli fri. Mellan dessa rensningar fick jag viloperioder, och aldrig någonsin har jag upplevt så mycket övernaturlig uppmuntran och andlig närvaro som i dessa viloperioder. Jag förstår nu att det var för att jag skulle få kraft och tro att orka vidare. Det finns så många fantastiska exempel, men jag ska bara dela ett par av dem alla. Vid ett tillfälle då jag kände att nu klarar jag inte mer, jag ger helt enkelt upp nu. Precis då så får jag ett messinger ifrån en norsk musiker som jag aldrig har träffat. Han delar en av sina låtar till mig, han hade upplevt att just jag behövde höra den nu. Låten heter "Ge inte upp" en underbar text som fick mitt hjärta att brista inför den högste. Vid ett annat tillfälle då jag tillbringade sommaren i Italien hade jag en tung period och tankarna gick i vågor, skulle det någonsin bli en förändring, och varför var det så tungt och jobbigt. Då plötsligt landade en stor fjäril på min hand, den gnistrade i guld och silver, den var så vacker. Den satt alldeles stilla och såg på mig länge. Jag förstod att det betydde något särskilt, att den bar på ett budskap till mig. Jag frågade, vad vill du säga mig du vackra skapelse. Då hör jag "Jag måste låta dig gå igenom denna eld för att din själ ska bli som guld och silver" I samma ögonblick lyfte min nyfunna vän fjärilen sina vingar och försvann. Så här fortsatte det en tid tills en dag då jag tydligt förstod att jag hade kommit till botten av mig själv. Någon har sagt "Det är vid slutet av dig själv som Gud står. Det är från botten Han lyfter upp dig" Precis där befann jag mig nu, i ett tomt ingenting, alldeles tyst och stilla var det. Det fanns ingenting kvar av mig kände jag. Det är då som jag ser en ljus gestalt närma sig mig, närmre, närmre kommer Han. Konungen! Hans ögon glittrar av kärlek, ljus, värme och glädje. Omsluten av Hans närvaro hör jag Honom tala till mig "Jag är så glad att vi har kommit hit nu, till denna plats som vi har varit på väg till under så lång tid. Nu äntligen Elisabeth så ska du och Jag börja vandra på en ny väg som du inte har kunnat gå på tidigare, nu är det tid för att bygga upp istället för att riva ner" Efter detta helt obeskrivbara möte med min Konung så insåg jag snart att den oro och fruktan som hade plågat mig så länge, den var helt borta. Jag märkte till min förvåning att jag reagerade på ett helt nytt sätt inför sådana situationer som hade fyllt mig med fruktan tidigare. Något som gladde mig speciellt var att det som jag hade längtat efter så länge men som aldrig riktigt hade fungerat i mitt liv, nämligen att uttrycka i ord och bild vad jag bär i min själ, detta började att flöda nu. Helt nya tankar och visioner började födas. Det var då som inspirationen till mitt måleri kom in i en helt ny fas. Jag är så tacksam idag att få leva, att få vandra vidare på vägar som bara Fadern känner. Men jag får vandra där hand i hand med min Konung.

Process